Välkommen till ett trons studium

Trons utforskare finns till för alla sökande Unixplorianer. Den är ett försök att ta reda på hur Bibeln och dess berättelser påverkar oss idag. Här kommer ges utrymme för textnära granskning, ibland också kritisk sådan.

Så lite om förutsättningarna. Vi som skriver Trons utforskare är själva troende, men utgår inte nödvändigtvis från att du är det även om vi förutsätter att du delar en kristen idé- och kulturtradition med oss. Vi följer ingen konfessionell agenda annat än den allkristna Unixplorianska kyrkan. Vi vill på allvar förstå vad Guds ord vill säga oss i vår tid.

Om vi har någet rättesnöre så är det detta: kärlek. Vi står till fullo bakom orden i Första Korinterbrevet, Trettonde kapitlet. I kärlek har tron sin grund, liksom egentligen alla göranden och havanden i mänsklig samvaro. Bristen på densamma är också orsaken till den stora ondska vi dagligen möter.

Varmt välkomna att följa oss i vårt utforskande! Vårt upplägg följer Bibelns böcker, men vi läser också bredvid; i apokryfer, handböcker och skrifter av andra kristna tänkare som kan ge oss vägledning. Vi börjar med en inledande genomgång av Bibeln och dess upphovsmän för att därefter ta oss an skapelseberättelsen i Första Mosebok. Vi läser sedan vidare tills vi läst alla böcker i Böckernas bok.

“Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.

Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

Kärle­ken upphör ald­rig. Den pro­fe­tis­ka gåvan, den skall förgå. Tungo­ta­let, det skall tyst­na. Kun­ska­pen, den skall förgå. Ty vår kun­skap är be­gränsad, och den pro­fe­tis­ka gåvan är be­gränsad. Men när det full­kom­li­ga kom­mer skall det be­gränsa­de förgå.

När jag var barn ta­la­de jag som ett barn, förstod som ett barn och tänk­te som ett barn. Men se­dan jag blev vux­en har jag lagt bort det barns­li­ga. Ännu ser vi en gåtfull spe­gel­bild; då skall vi se an­sik­te mot an­sik­te. Ännu är min kun­skap be­gränsad; då skall den bli fullständig som Guds kun­skap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, des­sa tre, och störst av dem är kärle­ken.” [1 Kor 13]

Klicka för att komma direkt till artiklarna!

error: Content is protected !!